emma kristina ohlsson

 

Temperaturen där utanför fönstret är lägre, solen - som vi i och för sig inte såg så mycket av i sommar - är blyg med sina strålar och himlen är täckt av tjocka, tunga och gråa moln. Marken luktar sensommar efter en förmiddagsskur och löven faller sakta från träden. 

 

Du byter sandaler mot stövlar, den slitna jeansackan mot regnkappan och lägger solbrillorna i byrålådan. De uppkavlade ärmarna på dina tröjor viker du numera ned, jeansen täcker hela benen och du väljer de strumpor som värmer dina anklar. Du är redo för hösten. För kyla, för råa morgnar och för att höra de torkade löven prassla under dina kängor. 

 

Himlen är tung - liksom ditt huvud efter semesterledigheten. Om kvällarna hör du inte längre de skrattande barnen som hoppar hage nedanför din balkong, du hör inte glassbilens ljuva melodi och inte heller hör du vattnet som skvalpar mot stenarna. Nu vaknar du upp av att regnet smattrar mot ditt fönster istället för att solen väcker dig tidigt i ottan -  som bländar dig med dess starka strålar, redan vid frukosttid. 

 

Din frukost består inte längre av de nyplockade, färska jordgubbarna som du plockade i mitten av juli, inte av mysiga och långa morgnar på den varma altanen. Inte längre några långa frukostar framför de klassiska sommarlovsprogrammen.

 

Men det gör ingenting. Nu knyter vi våra kängor och knäpper vår kappa. Nu byter vi sommar mot höst. Är du redo? Jag är redo! Och i år är det löven som ska falla och inte jag.