himlen har fått en ängel
Det gör ont. Så jävla, jävla ont. Smärtan river sönder både mitt och ditt bröst.
En ren och skär tomhet sköljer över oss och hjärtat slår oregelbundet.
En stor tyngd, likt den största sten du kan tänka dig, har bosatt sig på våra axlar.
Livet - med dess fruktansvärda sjukdomar - är inte rättvist. Inte rättvist någonstans.
Det tar ifrån oss våra älskade - våra nära och kära - innan vi hinner blunda,
innan vi hinner ta det där djupa andetaget.
Min vän, min kämpe, nu har du fått släppa taget. Du har kämpat så länge, så länge.
Du har kämpat mot den fruktansvärda sjukdom som ingen ska behöva vara slav under.
Från dag ett har du varit den starkaste krigaren, den starkaste kämpen.
Min vän, min kämpe, nu har du svävat vidare likt den ängeln du är.
Du lämnar oss ett stort tomrum och en stor sorg.
Tårar som rinner nedför kinden, klumpen i bröstet
och en oerhörd olust. Att beskriva livet som enormt skört och fruktansvärt orättvist är det minsta vi kan göra.
Min vän, min kämpe, nu behöver du inte ha ont längre. Du har kämpat,
likt den störste fightern på vår jord, så länge. Dina vita vingar på din rygg har befriat dig från all lidelse.
Älskade Linda, du kommer alltid att finnas hos oss. I våra hjärtan - hela tiden, dygnet runt.
Himlen har nu fått en ängel - en starkaste stjärna som kommer att vaka över oss.
En dag ses vi.